Riita Koukkari
Riita Koukkari
Orden är våra nycklar till tillvarons lyckta dörrar.

Johan Hööks Blickmärkt på scen - ett omskakande livsdrama i minimalistiskt format

Teater

Blickmärkt

Borlänge Maximteatern 7/2-20

Medverkande: Amanda Mårtensson, Erik Lindén och Irene Apelgård.

Produktion: Riksteatern.

Regissör: Margareta Ivarsson

Fotograf: Kari Aittola

Den unga skådespelartrion Amanda Mårtensson, Erik Lindén och Irene Apelgård medverkar i en andlöst gripande uppsättning av Johan Hööks roman Blickmärkt, som bearbetats för scen av Margareta Ivarsson vid Riksteatern och nu går på turné runt Sverige. Blott 21-åriga Amanda uppbär huvudrollen som psykologistudenten Louise som genom en rad osannolikt oturliga händelser blir instängd i ett tillbommat hus, med bara ett litet hål genom vilket hon kan se vardagen utanför, ouppnåeligt avlägsen.

Amanda gör en lysande tolkning som skälver av närvaro, och hon gestaltar Louises utsatthet och existentiella dilemma med en naken sårbarhet som knappast lämnar någon åskådare oberörd.

Scenografin är kristallklart ren och avskalad, där finns bara Louise och hennes alltmer desperata inre dialog, mörkret som omger henne, och ljusstrimman som faller in genom blickhålet. En kreativ ljussättning får det djupblå mörkret i bakgrunden att förefalla nästan fysiskt påtagligt, och Amandas två motspelare Erik och Irene gestaltar Louises inre röster, minnen och mardrömmar, iförda böljande konturlösa dräkter som på ett närmast surrealistiskt sätt får dem att smälta samman och bli ett med det blåskimrande mörkret, som i sig självt är så förtätat att det blir till en suggestiv närvaro strax utanför ljusranden.

Blickmärkt är den tredje av Hööks hittills fyra utgivna romaner, vilka samtliga har tillvarons mörka och fördolda aspekter som genomgripande ledmotiv. I boken beskriver Höök med en minimalistisk presicion psykologiska och existensiella frågor om sinnesnärvaro och medvetande, balansen mellan perception och hallucination, och djup introspektion och inre konfrontation. Ivarsson har i sin tolkning för scenen på ett mästerligt sätt använt sig av det begränsade format som Höök målat upp, och med endast den lilla ljusstrimman och Louises sinne som spelarena målat upp en magnifik gestaltning av ett av den mänskliga tillvarons djupaste dilemman i gränslandet mellan liv och död. Detta är en pjäs som har ett djupt och betydelsefullt budskap till envar, om konsten att vara människa, att ta vara på livet, att övervinna sina begränsningar, och om den viktigaste resan av dem alla; inåt.