Lars-Åke Bärneborn
Lars-Åke Bärneborn
En bekymrad medborgare.

Pulsen

Det smakar mest slang och saltvatten.

Vi står vid en korvmoj på Skanstull och tuggar i oss det billiga vetebrödet med sockrad tomatkross ringlat som blod över rätten. Och någon så kallad senap. En gul gelé som bibragts strängvis gentemot vårt mål mat. Det knastrar lite mellan tänderna av dehydrerad lök. En gris har här i onödan dött för våra synders skull. En så kallad korv med bröd.

Jag hade helst dyrkat den fettspäckade Särimner och alla hans safter vid ett annat altare, gärna till en klick äpplemos, men vänder mig nu till min goda vän Irma von Spaussen, SÄPOs pressekreterare.

– Så vi jagar en inhemsk terrorist, tydligen före detta operativ informationsinhämtare för svenska staten? Vad, Irma, säger oss detta om Sverige idag? Vänder vi oss mot våra egna, när vi istället borde bygga en mur över Öresundsbron och gärna flera mot kanske Norge (dyrt) men åtminstone Finland? Definitivt dem.

Fortsätter:

– Vissa har argumenterat för snösmältning genom saltvattenbomber och kanske även minering, just mot våra frivola grannar. Vi vill inte ha knätofsar, jojk och hurtigmål med kvicksilvertorsk och pulvermos på våra gator. Eller borde vi egentligen, sluta med allt det här sållandet mellan äpplen och päron? Bara ta ut alla samhällsfiender och ställa dem i det nya lägret i Padjelanta?

Irma sätter vegokorven i halsen. Föga förvånande, från förtäring av ett hopkok av luft och lögner. Sojaprotein från någon miljöfarlig silo i Kina, multipla färgämnen och tillsatser. Smakar säkert lovikavante. Hon konsumerar ändå köttets idé.

Irma hostar, och svarar: – Ja, ser du Bärneborn, det lägret är avsett för rikets fiender, vilket är en politisk etikett som…

Jag avbryter henne genom att skåla i Pucko. Kakao, mjölk och socker med en rejäl dusör av bikarbonat. Smakar trött vinningslystnad. White trash. Slentrian. Det är lite uppfriskande.

– Bunta ihop dem!

Och menar det. Med en hinna av jodberikat koksalt och vacuumtorkade mjölkfetter över tungan. Är det så här landet ser ut, har Annica Gren rätt.

Nu är det snart dags, att skilja agnarna från vetet. Rycka avskrapet bort från den fina, milda lagombulle en kan pressa i rosten med lite Arla gräddost på.

Värna om traditionerna.