Pulsen

Hur sammanfatta det år som gått?

Vi försöker lägga ihop våra huvuden i den frågan, mina kloka vänner Julia Drevhuus Tott, Fabian Raneke, och jag. Julia återfinns annars i Fridsberedningen och Fabian är som bekant politiskt sakkunnig åt Görel Fransson på Socialdepartementet - så alla tre statsmakterna sitter sorglöst samlade till bords på Svartsö Krog.

Med en stingande liten negroni och en skål fingermat i form av kryddheta Rocky Mountain-ostron betar vi först av de uppenbara utropstecknen. Assange, den spjuvern, släpper ut sig själv ur sju års egenpåtaget sinkabirum för att gå i kåken hos britterna istället. En vidrig moskéattack i Christchurch och tyvärr förutsägbara dödsskjutningar i El Paso och Dayton. Greta Thunberg fortsätter att undvika studentlån. Brexithärvan. Hans Majestät Konungen utser i sitt jultal Chris O’Neill till hertig av Lappland. Det är en intressant tid vi lever i.

Vi har inte stekt sparv till förrätt, däremot ett halsband av kaprisstuckna lärktungor på plakett av visentost. Till det en Muscat de Beaumes-de-Venise som drar spår av pipa och bröstsocker genom smaklökarna.

Elegant som en slidkniv öppnar sedan Julia upp fler aktuella punkter på hemmafronten. Rehabiliteringsutskottet har i samarbete med privata initiativ gjort stora insatser för att återställa vinddrivna existenser i huvudstaden till ett produktivt liv. Det enda man kunde önska vore att fler multinationella bolag engagerade sig lika mycket som deras rådgivare. Googles utökade serverhallar i Norrland och Helix Biotechs artificiella njurar har förstås varit välkomna nyheter, men är det inte ordning och reda på stan så hur ska vi ens kunna koncentrera oss på näringen? Även kändisarna på röda mattan har uppfångat de nya vindarna. Inte minst den bedårande Nora Moreau och hennes välgörenhetsorganisationen Ljus Framtid. Mer kålsoppa till de behövande!

Som om han hört vad vi pratar om störtar här Henrik Sauer svettig ur köket för att personligen introducera huvudrätten. Det är en modernistisk tolkning av Minervas sköld. Picklade nejonögon varsamt lindade i naturell öresvinsfena en bouche på grönpepparhaglad marulk. Smaksensationerna river som en späntad matrjosjka mot gommen. En annars undflyende Vinho Verde passerar här, tack och lov, som bordsvatten.

Apropå hagel påpekar Fabian att den senaste tidens skottlossningar, olyckor och bränder inte ska ses som tecken på ett samhälle i förfall, utan som mörkerkrafternas sista dödsryckning i en ny framstegstid. Löjtnant Thor Thörnblads torn vid Arsenalgatan har till exempel äntligen börjat byggas, efter nära hundra års försening. Första spadtaget togs på egen begäran av premiärminister Volodymyr Oleksandrovych Zelensky under statsbesöket i somras. Kontakten med omvärlden är överlag starkare än någonsin. Vi har ju fått ett särskilt sändebud för trosfrågor i Skandinavien från Rom, vilket kanske kan ses som ett svar på Svenska kyrkans ärkebiskop Bergljott Yxsläggas tidigare i år formulerade propå om större ekumenisk parallellitet mellan olika bekännelser. Antingen det, eller så vill till och med den gamle skälmen Franciskus hålla vårt nya Ecklesiastikdepartement i sysselsättning.

Nöjda lutar vi oss tillbaka och ser över allt som skett. Till dessert, förångad glace på gotländskt havre, som vi girigt drar ned i lungbotten. Kort förvirring utbryter när Fabian drabbas av en släng av vikingasjukan, men när det väl är bilagt kan vi sammanfatta 2019 som något av ett jubileumsår.

Garcon! Mer av samma vara, tack.