Den Senaste Tiden

Det är nu drygt ett och ett halvt år sedan vi hörde talas om Horisont för första gången. Ett år sedan som Annica Gren stod i Almedalen och basunerade ut sitt missnöje över de andra partiernas oförmåga att agera. Att deras brist på mod att våga genomföra något som ens skulle kunna liknas vid radikala förändringar inom såväl miljö- som jämställdhetsfrågor kanske är det största sveket mot vårt moderna samhälle som någon gjort. Drygt ett år senare gick Horisont mot en jordskredsseger i valet 2018 och Annica Gren kan säkerligen inte vara mer nöjd. Men har det verkligen blivit bättre? Är Horisont inte bara ytterligare ett av alla partier som lovar guld och gröna skogar för att efter valet gömma sig bakom retorikens förledande rökridåer?

Ni må kalla mig lurad men det verkar faktiskt som att Horisont är ett parti som håller vad de lovar. Om inte annat så talar statistiken sitt tydliga språk. Enligt beräkningar av SCB så har antalet inbrott minskat med 38 procent, andelen anmälningar som faktiskt lett till åtal har ökat med 80 procent, för att inte tala om utsläppen i innerstaden som gått ner med 12 procentenheter sedan Horisont kom till makten och allt detta på bara ett år. Listan går att göra betydligt längre men på något sätt tror jag att ni redan ser vad jag ser och känner det jag känner. Ett förändringens vingslag slår över oss, en omvälvning vi länge önskat ska ske men inte förrän nu haft medlen och modet att genomföra. Det är banne mig på tiden att man som kvinna kan gå genom en park en sen natt utan rädsla. För hur man än vrider och vänder på det så kommer man bara en bit på vägen med ökade resurser till polis och annan ordningsmakt, med ökad belysning och övervakning på offentliga platser. Det är inte förrän folket själva börjar kliva ur sina bekvämlighetszoner och faktiskt sätter sig emot de som hotar vår gemensamma trygghet som delarna börjar samverka och saker och ting verkligen börjar hända.

Tillsammans är vi idag på väg att kanske skapa det tryggaste, mest jämställda, rättvisa och miljömedvetna samhälle vi någonsin haft i Sveriges historia. Mycket tack vare alla er som vågade satsa på något nytt och ge det ert förtroende. Kanske är detta en utopi som faktiskt är fullt möjlig att genomföra, trots alla tvivel. Jag tillåter mig själv att vara försiktigt optimistisk och ser förväntansfullt fram emot Horisonts andra år vid makten. Vilka förändringar kommer härnäst?