Ett år går fort

Ett år går fort.

Jag vet inte om ni minns det men för ungefär ett år sedan skrev jag en hoppfull ledare kallad “Den Senaste Tiden” här på Ny Gryning. Då tittade jag bakåt - tillbaka på valet 2018 när Annica Gren (H) och Horisonts resultat tydligt visade att svenska folket var trött på tomma ord, undfallenhet och brutna eller bortglömda löften. Då skrev jag om de siffror från SCB som tydligt pekade på att Horisont hållit vad de lovat - minskade inbrott, minskade utsläpp - och tillät mig att vara försiktigt optimistisk och se förväntansfullt fram emot Horisonts andra år som regeringsbärande parti.

Det är nu - så låt oss titta tillbaka på det år som gått. Min första tanke är att jag är tacksam - för det har varit ett år av prövningar och utmaningar, och jag är tacksam för att Horisont hann bilda regering och börja sitt arbete på riktigt. Det är enligt min mening svårt att säga var Sverige skulle stå idag om vi hade haft mer passiva partier i regering - eller ännu värre, en oppositionsregering.

Ett kvitto på att den nya politiska strömningen i Sverige börjat ge resultat fick vi i december, när en av världens äldsta kulturbärande institutioner, den katolska kyrkan, uppmärksammade det tyngre ansvar som Sverige börjat ta i omvärlden genom att utnämna monsignore Matteo Napoleone Orsini till särskilt sändebud för trosfrågor med säte i Stockholm. För mig är det ett tydligt tecken på att man utomlands ser med gillande på utvecklingen, och återigen börjar se Sverige som en pålitligt och trygg aktör på den internationella arenan till skillnad från forna dagar när “ord, inte handling” var den svenska modellen.

Att utvecklingen mot en mer harmonisk och gemensam framtid inte skulle få stå oemotsagd blev tydligt redan i november när de första reaktionerna från splittrande krafter på samhällets baksida gjorde sig kända - de tydligt gängrelaterade skotten på Hötorget där både gärningsman och offer avvek från platsen blev upptakten på en våg av blandad kriminalitet. Både mordbrand (det var ren tur att brandkårens snabba insats förhindrade förluster av människoliv) mitt på Södermalm, flera försvinnanden och det brutala mordet på Hanna Hallonqvist i början av januari hade tydliga spår av en kriminell undre värld som är desperat. Det kändes skönt att få ett kvitto på att Horisonts kraftfulla politik - där brottsoffer får stå i centrum istället för våldsverkare - skapar rädsla och oro i den undre världen.

Att vi radikalt håller att förändra hur vi som samhälle ser på de som hamnat på glid och som behöver en hjälpande hand blev extra tydligt när Ljus Framtid presenterade sin nya organisation och sitt nya program. När tunga namn från både den politiska arenan, som Sven-Bertil Handfast, och nöjeslivet, som Nora Moreau, ställer sig bakom en och samma sak så kan man lita på att det finns resurser. Jag är övertygad om att Ljus Framtids insatser för hemlösa kommer bli typexempel i framtiden på vad hur mycket som kan åstadkommas när folk agerar istället för att prata.

Ni minns förstås lika väl som jag vad som hände i slutet av januari. På samma sätt som våra äldre minns var de var när de fick reda på att Olof Palme blivit skjuten eller att World Trade Center blivit utsatt för terrorattentat så kommer framtida generationer fråga om vi minns var vi var när Stockholm blev mörkt och vad som uppenbarligen var flera koordinerade attentat av subversiva krafter mot vårt gemensamma samhälle förvandlade staden till en krigszon. Jag hade precis kommit hem från Skansen med mina barn när ljuset slocknade och telefonen dog. Det fanns bara en sak att göra. På redaktionen tog vi ett kort ögonblick och samlade oss - om vi skulle kunna se oss själva i spegeln och stå för vår devis om att rapportera direkt till er medborgare behövde vi komma ut på gatorna. Redaktionen hade fortfarande ström och uppkoppling till nätet - enbart tack vare Horisonts satsning på det återupprättade Driftsvärnet. Jag vågar ärligt talat inte tänka på vad som hade hänt om vi levt kvar i den tid när samhällskritiska funktioner tvingades stödja sig på opålitliga och oseriösa näringslivsaktörer som sviker när det gäller istället för att värna om folkets väl.

En medarbetare slängde sig direkt på cykeln (det är inte läge att belasta vägnätet i onödan när polis, brandkår och ambulans behöver röra sig obehindrat) och tog sig till Svenska Kraftnäts kontrollanläggning utanför Sundbyberg för att få klarhet i hur snabb strömavbrottet som drabbat hela länet kunde avhjälpas, andra började direkt etablera en kontaktkedja för att hantera tips, information och frågor från en oroad allmänhet. Två kollegor tog sig snabbt till Rosenbad för att kunna få ut kritisk information från regering och riksdag. I backspegeln är jag glad att vi samövat med både blåljusmyndigheter och den politiska infrastrukturen för den här typen av samhällskriser.

Snabbt började det komma in tips från både anställda och allmänheten om oroligheter vid Kungsträdgården och i samband med den demonstration som tidigare utlysts från en koalition av vänsterelement. När mina kollegor tog sig till fots genom ett helt mörklagt city till Kungsträdgården blev det raskt uppenbart att något hade hänt - flera kvarter kring Tändstickspalatset var avspärrade och en tung och stickande rök låg över det helt nedsläckta området som i övrigt är folktomt. Den vackra och historiskt signifikanta kyrkan St: Eugenia låg vandaliserad.

Kollegorna som var på plats för att rapportera från den demonstration i innerstan som nekats tillstånd lyckades etablera kontakt med redaktionen och det blev mer och mer uppenbart att det handlat om att reaktionära krafter samverkat för att skapa det kaos som råder. Demonstrationen, som arrangerades av bl.a. Svenska kyrkan, lokala politiska organisationer och andra typer av intresseorganisationer hade efter ett antal uppviglande tal urartat i vad som verkar vara planerad skadegörelse och våldsamt upplopp. Jag brukar försöka undvika att spekulera - men det krävs knappast en doktorsgrad i kriminologi eller sannolikhetslära för att undra över att tidpunken så nära sammanföll med strömavbrottet. Att Horisonts arbete med att rusta upp vår polismakt efter så många år i förfall faktiskt gett resultat blev uppenbart av polisens mycket professionella agerande under så svåra förhållanden.

Allt eftersom natten fortgick blev det tydligt att det är många som haft anledning att oroa sig för Horisonts hårda tag mot organiserad brottslighet och kriminalitet. Allt från anlagda bränder i tunnelbanan och attentat mot privata företag (vi ska vara tacksamma att Helix Biotech inte flyttat sin verksamhet utomlands och fortfarande betalar skatt här efter både terroristangrepp och inbrott i sina blodbanker) till kravaller och gängvåld visar att den undre världen börjar känna av effekterna av ny lagstiftning och en fokus på handling, inte ord. Vi andra sover tryggt om nätterna när de inte gör det. Efter frivilligkåren Öppen Gatas rådiga insatser under strömavbrottet är det inte förvånande att så många har sökt sig till dem för att hjälpa till - något som verkligen visar att det sovande folket håller på att vakna.

Sviterna efter de här angreppen har fortfarande inte lagt sig - jag vet från initierade källor att polis och underättelsetjänst har gjort stora framsteg, och fortsätter att i det tysta arbeta för att hålla oss säkra. Något som gör det arbetet svårare är de femtekolonnare som försökt driva in kilar i regeringens och riksdagens arbete istället för att tillsammans blicka framåt. Janine Palmstiernas offentliga påhopp på statsministern i februari - att regeringens bemötande av ett samlat angrepp på vårt samhälle skulle vara tjänstefel - kändes för mig magstarkt. Jag tyckte redan då att det låg en odör av egenintresse i hela affären. Palmstiernas egna ekonomiska oegentligheter fick Toblerone-affären 1995 att framstå som ett oskyldigt misstag - och det borde man kanske väntat sig från någon som Janine Palmstierna.

Att vi globalt ser en ny typ av hot som Sverige behöver bemöta tillsammans med våra internationella allierade blev tydligt den 29/3 när en utländsk hackergrupp tillsammans med en svensk terrorist - Philip Ström - genomförde ett våldsamt attentat mot Helix Biotechs lokaler i Stockholm. Attentatet, som skördade fyra människors liv och skadade flera allvarligt, visade på behovet av en utökad verktygslåda för polis och säkerhetstjänst. Historiskt har vi varit förskonade från den här typen av attacker - där gärningsmän som är välfinansierade och med erfarenhet av grova, internationella brott uppvisar en ny nivå av råhet - men spelplanen har förändrats, både nationellt och internationellt. Det visar de efterspaningar efter Philip Ström som, trots en historisk insats, inte ledde till några resultat i tid. Enligt källor på Justitedepartementet som Ny Gryning talat med ligger det flera lagförslag hos Lagrådet som syftar till att utöka de möjligheter som står till polisens förfogande i såna här situationer, och vi får hoppas att den processen skyndas på så mycket som möjligt.

Sverige har alltid varit en nation som älskar sport och friluftsliv - och angreppet mot Tele2 Arena var mer än ett bombdåd mot en sportarena och fotbollspremiär, det var ett angrepp på vår självbild. Jag har sett bilderna - de som var för explicita för att kunna publiceras - och fylls av beundran för de som springer mot attentatsplatsen snarare än därifrån för att sätta sig själva i säkerhet. Utan det osjälviska agerandet från brandkår, polis och ambulans hade konsekvenserna varit ännu större - och då pratar vi ändå om det största, enskilda bombdådet i svensk historia. Att regeringen snabbt kunde införa undantagstillstånd och aktivera de skyddsfunktioner som krävs visar på en järnvilja att inte låta statsfientliga krafter diktera våra liv. De utökade anslagen till försvarsmakten och hemvärnet har självklart del i att våra samhällsviktiga funktioner kunde garanteras även i ett krisläge. Det är klart att det innebär ingrepp i vardagen för oss alla - jag tycker lika illa om att köa via zongränserna som alla andra - men jag skulle tycka om alternativet än mindre. “Land skall med lag byggas och icke med våldsverk” är den kompletta versionen av den frihetsälskande Karl XVs devis. Sällan har det känts mer aktuellt.

Det gav dessutom omedelbara resultat - bland annat gjorde polis ett snabb ingripande samma dag mot en mindre terrorcell i Gamla Stan med kopplingar till Philip Ström, där man lyckades gripa flera i nätverket. Det finns förvisso inga bevis än så länge på att Philip Ström ska ha varit involverad i attentatet mot Tele2 Arena, men “ingen rök utan eld” som min mormor brukade säga.

Annica Grens tal till nationen i samband med angreppet uppvisade samma lugna och pålitliga fokus som alltid - skydda medborgarna, skydda vårt samhälle och tydligt visa genom handling och inte bara ord att de som vill hota oss ställer sig utanför gemenskapen, och att sådana handlingar får konsekvenser. Det var också glädjande att se att det ansvarstagandet inte bara gäller statsministern själv utan hela toppskiktet i Horisont. Sven-Bertil Handfast (H) visade att känslan av ansvar genomsyrar hela organisationen genom att direkt nå ut till folket med lugn, tydlighet och klara direktiv. Det känns inte som att ryktena om att han blivit en av Annica Grens närmaste män den senaste tiden är ogrundade.

Och det kommer behövas. Vi har nu områden i Stockholm där kriminella gäng tycker sig ha rätt att diktera regler och förordningar. SSG, under sin tungt kriminellt belastade ledare Jacob Arbin, ställer sig och de områden de just nu kontrollerar utanför samhället. Det kan vi inte tolerera. Polisen och Öppen Gata har än så länge haft ett lågaffektivt bemötande - men att låta gängmedlemmar diktera vardagen för en oskyldig allmänhet är att kapitulera inför våldet. Det krävs två för att hålla dialog - jag hoppas att Arbin och hans gäng förstår att de övergrepp som de utsätter allmänheten för kommer att kräva en helt annan respons från samhället om de inte omedelbart upphör.

Där står vi nu. Det är inte mer än en månad sedan attentatet mot Tele2 Arena. Det är inte mer än ett år sedan jag sist blickade tillbaka. Ett långt år, men ändå bara ett år. Som jag skrev i inledningen - jag kände mig hoppfull då. Och nu, när jag blickar tillbaka på det år som gått - känner jag mig fortfarande lika hoppfull, om inte mer. Trots de händelser som färgat det gångna året. Det är självklart för mig att det är en ovälkommen respons på att vårt samhälle inte längre tolererar kriminalitet, inte längre tolererar samhällsfientlig verksamhet och inte längre tolererar de som vill splittra oss. Svenska folket valde Horisont. Horisont har valt att stå fast vid sina löften. Annica Gren har valt att stå vid sitt ord. Landet har länge varit i behov av en storstädning där vi på allvar tar tag i problemen som tidigare regeringar lämnat olösta. Det är inte praktiskt med zoner och resebegränsningar. Det är inte praktiskt med läger för hantering av bakgrundskontroller. Det är inte praktiskt med utökade id-kontroller från polisen. Det är inte praktiskt med utegångsförbud på kvällar och nätter. Men. Jag är beredd att göra det som krävs för mina barn ska få växa upp i ett tryggt och vänligt samhälle. Vi, det svenska folket, är beredda att göra det som krävs. Det måste få kosta att göra rent hus.